pernillamalin

som ni såg i förra inlägget så pratade jag ju med Gabrielle efter skolan. då fick jag mig en liten tanke tänkare hur jag är med killar jag gillar...

Jag tar aldrig chansen när jag får den! I sommras kunde jag fått en pojkvän som va helt fantastisk, eller han är fantastisk. Men då pratade jag med en annan kille också. Det subbade ju allt! Om jag bara hade glömt den andra och sattsat på den jag gillade som även gillade mig. Jag tänker för snabbt och tar allt jag kan få men i slutet visar det sig ju att jag inte får något! Är inte det lite själviskt? Jag tänker bara på att ha allt, för jag nöjer mig inte med att få det jag borde vara glad och leva för. Men nu har jag tänkt och jag kom fram till att om det är något jag vill ha så ska jag inte vänta för länge. Jag ska ta chansen när jag kan. För mitt problem var att jag väntade för länge. Dumma mig ! Det är nog rätt åt mig att jag inte fick någon av dom. För jag förkänar ingen av dom. Dom är som ett bar helt nya skor, som borde få bli använda. Men jag är det gamla paret som står och gömmer mig i garderoben.