syster
det känns som att du är så långt borta men ändå är du i rummet brevid.
jag vet inte vad jag ska, eller vad jag kan göra för att få dig att bli " stolt " över mig.
att du inte ska skämmas över mig. hur jag ser ut , hur jag är.
jag försöker iallafall. men du försöker inte ens.
du är min syster. det är meningen att du ska stötta mig, finnas där för mig när jag väl behöver det.
men vad har du gjort för mig ?
jag har gjort ALLT för dig.
vi har aldrig haft dom här riktiga " syster-snacken ", jag har försökt att få igång dom men du kommer alltid med något annat. du vill inte ens försöka känns det som. varför kan vi inte ha den här roliga, speciella syster kontakten ? att du ska ta mig som jag är. att du inte ska behöva skämmas över mig. att låta mig vara mig själv.
du trycker alltid ner mig. jag vågar inte stå emot, för jag vet att du alltid får sista ordet.
och jag har kännt att jag kan älska dig. men jag vet inte längre. jag hatar dig inte, men jag tror nästan att jag inte älskar dig också. men eftersom du är min syster så vet jag att jag älskar dig, och jag kommer alltid att göra.
men just nu så känner jag att du inte älskar mig. och jag undrar verkligen : har du någonsin älskat mig ?
det här är verkligen jobbigt. för jag känner att jag inte kan vara mig själv när du är omkring. och jag vill bara vara mig själv, så varför kan du inte låta mig vara det?
Kommentarer
Trackback
