Dag 8-Något du saknar
TURKIET!
Något jag alltid kommer sakna! Underbart folk som man både träffade och var där med, en massa bad och sol, god mat och dans. Ett underbart hotell, nära till både strand och shopping!
Man njöt varje dag man var där. Kändes som det aldrig skulle ta slut, men en onsdag gjorde det det. Hade varit där i 2 härliga och minnesvärda veckor och så kommer den här onsdagen då allt bara blev tomt och tråkigt. En onsdag som jag bara grät på. Jag hade gråtit kvällen innan för att jag visste att jag skulle behöva åka hem dagen efter, jag grät när vi satt på trappan framför hotellet och väntade på bussen som skulle ta oss till Antalya för att sedan behöva flyga hem. Jag grät när vi satt i bussen på väg mot platsen som skulle ta bort mig från jordens yta. Jag grät i flygplanet, i mitten av Lisa och hennes mamma satt jag med armarna över ansiktet, musiken i öronen och bara grät.
När vi väl kom fram till Örebros flygplats väntade Sofie med bilen som skulle ta mig ännu ett steg från platsen jag börjat älska. Vi pratade om allt vi gjort och upplevt den sista veckan då Sofie inte hade varit med. Och jag var så glad att Lisa hade frågat om jag ville följa med till Turkiet dit de åkt 4 gånger innan. Precis samma stad, precis samma hotell men inte med samma personer.
Turkiet var det enda jag pratade om veckorna i skolan efter, jag tror till och med jag tjatade sönder mina vänners öron! Sedan blev det inte bättre när min vän åkte till Turkiet. Jag var så avundsjuk och jag var inte mig själv. Det var nog de dystraste månaderna i mitt liv! Jag ville inte prata,inte skratta,inte göra något. Jag ville bara lyssna på musik och åka tillbaka till det som fått mig att må så dåligt. Vid just det tillfället var det musiken som faktiskt räddade mig och fick mig på rätt väg tillbaka.
När min vän kom hem efter 2 veckor var hon också helt förälskad i landet! Vi bara pratade och pratade om det hela tiden. Lisa försökte få mig på andra tankar efter som gått igenom precis samma sak första och andra gången hon åkte, samma sak med Sofie. De hjälpte mig att förstå att det var bra att sakna och se fram emot till nästa gång jag hade pengar och tid till att åka.
Det fick mig att inse att jag var tvungen att börja spara pengar om jag ville tillbaka, för mamma hade sagt att det inte fanns pengar. Det var bara för mig att börja spara och hur det gick med det blev resultatet inte bra alls! Jag försöker fortfarande spara mig till iallafall en flygbiljett så jag kan vara där iallafall sedan kan jag väl lika gärna bo på gatan. Nej då men jag vill verkligen tillbaka!
Ett tips: Åk till Turkiet med ett bra sällskap (helst en bästa vän som jag gjorde), spara pengar så du kan uppleva och göra mycket, köp solkräm, en drink och bara sitt och njut vid poolen på ett underbart hotell!
Något jag alltid kommer sakna! Underbart folk som man både träffade och var där med, en massa bad och sol, god mat och dans. Ett underbart hotell, nära till både strand och shopping!
Man njöt varje dag man var där. Kändes som det aldrig skulle ta slut, men en onsdag gjorde det det. Hade varit där i 2 härliga och minnesvärda veckor och så kommer den här onsdagen då allt bara blev tomt och tråkigt. En onsdag som jag bara grät på. Jag hade gråtit kvällen innan för att jag visste att jag skulle behöva åka hem dagen efter, jag grät när vi satt på trappan framför hotellet och väntade på bussen som skulle ta oss till Antalya för att sedan behöva flyga hem. Jag grät när vi satt i bussen på väg mot platsen som skulle ta bort mig från jordens yta. Jag grät i flygplanet, i mitten av Lisa och hennes mamma satt jag med armarna över ansiktet, musiken i öronen och bara grät.
När vi väl kom fram till Örebros flygplats väntade Sofie med bilen som skulle ta mig ännu ett steg från platsen jag börjat älska. Vi pratade om allt vi gjort och upplevt den sista veckan då Sofie inte hade varit med. Och jag var så glad att Lisa hade frågat om jag ville följa med till Turkiet dit de åkt 4 gånger innan. Precis samma stad, precis samma hotell men inte med samma personer.
Turkiet var det enda jag pratade om veckorna i skolan efter, jag tror till och med jag tjatade sönder mina vänners öron! Sedan blev det inte bättre när min vän åkte till Turkiet. Jag var så avundsjuk och jag var inte mig själv. Det var nog de dystraste månaderna i mitt liv! Jag ville inte prata,inte skratta,inte göra något. Jag ville bara lyssna på musik och åka tillbaka till det som fått mig att må så dåligt. Vid just det tillfället var det musiken som faktiskt räddade mig och fick mig på rätt väg tillbaka.
När min vän kom hem efter 2 veckor var hon också helt förälskad i landet! Vi bara pratade och pratade om det hela tiden. Lisa försökte få mig på andra tankar efter som gått igenom precis samma sak första och andra gången hon åkte, samma sak med Sofie. De hjälpte mig att förstå att det var bra att sakna och se fram emot till nästa gång jag hade pengar och tid till att åka.
Det fick mig att inse att jag var tvungen att börja spara pengar om jag ville tillbaka, för mamma hade sagt att det inte fanns pengar. Det var bara för mig att börja spara och hur det gick med det blev resultatet inte bra alls! Jag försöker fortfarande spara mig till iallafall en flygbiljett så jag kan vara där iallafall sedan kan jag väl lika gärna bo på gatan. Nej då men jag vill verkligen tillbaka!
Ett tips: Åk till Turkiet med ett bra sällskap (helst en bästa vän som jag gjorde), spara pengar så du kan uppleva och göra mycket, köp solkräm, en drink och bara sitt och njut vid poolen på ett underbart hotell!
Kommentarer
Trackback
