Känner att jag är på god väg
I början kände jag mig misslyckad. Och i början då menar jag början på hög stadiet. Men under åren som gått (cirka 2 år) har jag utvecklats och förändrats. Jag har utvecklat mitt svenska språk till lite mer "duktigt", jag har även utvecklats i skolan (tycker jag själv för det märks på mina betyg). Jag har utvecklats i mig själv och tagit reda på lite fakta om mig själv.
Fakta om Pernilla Malin Rolf:
Jag har insett att jag är en väldigt känslig person. Jag gråter ofta till filmer,låtar. Jag blir ledsen när inte många tycker som jag (då menar jag viktiga saker som krig,abort,religion osv).
Jag blir rörd när någon sitter och ger mig komplimanger rakt till mig. Mina kinder blir kok heta, mina ögon börjar titta åt något annat håll, jag blir alldeles skakig och vet aldrig hur man ska ta emot komplimangen och sen ge tillbaka en lika underbar komplimang som man precis fått själv. Då bestämmer sig alltid munnen att förneka allt och säger direkt: Nej det är jag inte! Men inerst inna kanske jag faktisk tycker jag är små bra,fin,vacker eller vad nu komplimangen var.
Jag tror jag är rädd att visa att jag faktiskt kan tycka bra om mig själv ibland. Att våga säga till mig själv i spegeln att: Pernilla, idag är du otroligt vacker! Jag har inte det rätta självförtroendet till det än.
Jag gillar när folk lyckas med något. Om man exempel ser någon vinna på ett lotteri eller vad som hellst kan jag inte sluta att le och känna att jag glädjas till den personen. Just i det ögonblicket vill man gå fram och säga: GRATTIS! Och ge en stor bamse kram!
Jag beundrar och ser upp till folk som faktikt har självförtroendet till att säga att de är vackra och bra på något! Att det vågar säga sånt högt utan att bry sig om någon tycker det låter skrytigt eller själviskt. Själv tycker jag det är hur modigt och moget som hellst att våga säga det rakt ut.
Det var väl lite "livsfakta" om mig.
Under de här åren har jag gjort misstag,utvecklats och förändrats! Och nu, i slutändan känner jag att jag har det jag behöver för att känna mig som den lycklige! Vissa tillfällen kan bli jobbiga med svåra utmaningar, men det är sånt man möter på vägen till att lyckas här i livet. Och jag känner att jag är på god väg till att bli den lyckligt lottade. Riktigt god väg!
Pernilla, ibland tror jag inte att du vet hur långt fram du är. Eller så vet du det, men att det är som du säger - rädd för att säga att du är bra.
Men jag kan inte förstå vad det är du är rädd för. Visserligen är det inte vanligt att svenskar talar gott om sig själva utan att bli stämplad som självgod eller till och med divig i någons ögon. Men om du har en så stark syn på andra som kan tala gott om sig själva, varför inte vara en utav dem? För den svåraste att imponera är ändå sig själv. Så varför lägga så mycket fokus på att tänka på hur alla andra vill leva livet, för de har ändå inte tid att tänka på hur Du vill leva.
Och Pernilla, förstår du vilken otrolig styrka att ens tycka om att glädjas för andra? Det är ett stort tecken på att du är tillfreds med dig själv. För vore inte Du nöjd skulle du inte vilja att någon överglänste dig. Jag tycker att du är modig. Och det är en av de finaste komplimangerna jag kan ge dig. Och när jag säger en komplimang gör jag inte det av den orsaken att jag vill ha någonting tillbaka, för då kan jag lika väl be om det. När jag ger en komplimang gör jag det för att jag menar den. Och jag tror inte att jag skiljer mig särskilt mycket från andra människor, därför tror jag att människan överlag också är ärlig.
Och vem är det som egentligen förlorar av att ge en komplimang den inte menar? Ja, inte är det du i alla fall. Så ta till dig alla fina ord, för Pernilla - det är inte konstigt att du är omtyckt.
