hösten drar mig sakta nära
börjar sakta känna hur höstens mörker tar tag i mig och försöker få med mig ner i det dunkla. även om jag älskar känslan av hösten och dess snygga kläder tillsammans med de färgglada löven och de tidigt mörka kvällarna så kan jag ändå inte hjälpa att mitt humör sakta följer med mörkret. samtidigt som jag älskar känslan av att vara lite ledsen i en stor stickad tröja med en stor mysig halsduk, något svenskt spelandes i mina öron, en kopp te och tårar som rinner ner för mina kinder.
jag vill bara vara för mig själv medans musiken gör mig sällskap i mitt huvud och texter redo att komma ut på papper. det är som att förra hösten, och hösten innan det, spelas om i mitt huvud, även om jag inte vill tillbaka till det som varit. har en känsla av att hösten tvingar mig med ner, men jag är fortfarande jag.
Kommentarer
Trackback
