För vi alla har så lätt för att tala, men så svårt för att lyssna

"Det är inte första och inte andra gången som någon utav mina närmsta ser mig falla.

Och det kommer förmodligen inte vara den sista heller.

Allt jag vet, är att jag allt för ofta får frågan "Du har inte funderat med att prata med någon?"

Just den meningen, känns som ett jävla käftslag i ansiktet, för man vet det är sant.

Och vem är jag till att springa från sanningen?

Hur skulle man någonsin kunna gömma sig från något som kommer inifrån?

 

För jag vet att man förmodligen borde prata med någon.

Men vem fan är någon? Vem fan har tid?

För det jag vill säga, tåls inte att sägas högt.

För det kommer från det jag känner, och det jag känner klassas inte som normalt.

För normalt är inte den jag är, inte heller den jag var.

För jag kommer aldrig bli normal.

 

Har man rätten att be en vän att lyssna även om det inte handlar om vad som hände på krogen förra onsdagen?

Har man rätten att be om hjälp, även om man vet att personen i fråga aldrig kommer kunna hjälpa en?

Är det rätt att dra ner någon i mörkret, bara för att man inte vill fastna där ensam?

 

Nej. Det är inte rätt. Det är inte okej. Det är inte sanningen.

För sanningen är att så många gärna lyssnar, och ännu fler pratar,

så länge det handlar om ämnen som man kan hantera, som man klarar av.

 

Så vi går hem med våra unga, brustna hjärtan som om vi vore tvingade till det.

Som om samhället sa att du får gärna må dåligt, så länge det inte varar mer än en dag.

Trots det, går nog alla hem i kylan nu för tiden.

Kommer hem, går in på rummet, låter kvällen komma i sin takt,

för att sedan dra ner rullgardinen och blotta själen för ingen.

Och tänka dom där tankarna som man egentligen kanske inte borde tänka.

Alla de där sakerna som är för tunga för att bära själv och för "onormala" för att berätta för någon annan.

 

Men om alla har den tanken, om att det dom tänker på inte är värt att lyssna på...

Vem är då onormal?

Vi som håller det inne, eller alla de miljoner som bara väntar på att få prata med någon.

 

För vi har alla så lätt för att tala,

men så svårt för att lyssna." - http://mobil.mydirection.devote.se/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0