jag hoppas det här är en början på en vänskap som ska kunna hålla länge nog för att jag ska kunna glömma dig.

jag kanske har kommit på ett sätt att äntligen komma över dig. det ringde inatt (och du vet hur mycket jag hatar att prata i telefon) och jag pratade i timmar med han. och jag känner han inte ens, hur coolt är inte det? att en som hatar att prata i telefon, pratar med någon man inte ens känner men ändå kan prata i flera timmar? jag tyckte det lät coolt, eller var det bara jag? 
 
och jag kände hur han fick mig att le och sratta. han nämde det till och med själv : "jag får dig alltid att skratta, det är väl bra?". ja det är jäkligt bra. jag gillade hur han kommenterade min dialekt och tyckte den lät rolig men gillade den ändå. jag gillade att han hade kommentarer åt sin egna dialekt eftersom jag hade lika många åsikter om hans dialekt som han hade för min. jag gillade hur han försökte vara rolig men ja förstod inte skämtet så det bara blev pinsamt för honom och han sa att det inte var någonting. 
 
grejen är den att han var så lätt att prata med. du var så tyst av dig, det var alltid jag som babblade på. nu var det äntligen tvärtom. en kille som kunde babbla på om saker jag inte ens ville veta men ändå uppskattade att han pratade på om, eftersom han även vet att jag hatar att prata i telefon för jag hatar ner det blir tyst, från båda lurarna. så han babblade på så det inte skulle bli pinsamt, och det uppskattade jag. för en gång skull så gillade jag att prata i telefon. troligtvis för att han var lätt att prata med, fick mig att le och skratta, han babblade på när han visste att det skulle bli tyst och att det var han som ringde mig. 
 
jag begär inte ett förhållande med honom, men en vänskap som kan hålla länge nog för att jag ska kunna glömma dig. det skulle jag uppskatta. men det kluriga är att han bor flera mil bort från mig, men samtidigt, det var han som fick mig att gilla att prata i telefon. i alla fall med honom eftersom han var så lätt att prata med och var hur go och glad som helst. så jag hoppas det här är en början på en vänskap som ska kunna hålla länge nog för att jag ska kunna glömma dig.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0