"För man lämnar inte de man håller kär, det var så dom sa"
"Jag brukade tänka att om man verkligen älskar någon,
fanns det kärlek nog att ge dom livet ut.
Att det på något sätt var ens plikt att stanna och ta hand om sina älskade.
För man lämnar inte de man håller kär,
det var så dom sa.
Så när han bad mig att stanna, var det en självklarhet.
När han bad mig att älska honom, gjorde jag det med nöje.
När han bad mig att försvinna med honom, flydde vi genom skogar,
lika mörka som den svartaste natt.
Så när han bad mig stå stilla, löd jag.
Och när han bad mig stanna, hade jag inte längre något val.
För man lämnar inte dom man älskar,
och jag älskade verkligen honom.
Jag vet inte vad som hände,
om det på något sätt var mitt fel.
Eller om jag kanske hade kunnat förändra det på något sätt.
Men jag vet inte hur man förändrar en persons ilska,
inte heller hans sätt att hantera den.
Allt jag vet är hur mycket man än förlorar,
finns det inget som gör så ont som när du förlorar dig själv för någon annan.
Jag brukade tänka att om man verkligen älskar någon,
fanns det kärlek nog att ge dom livet ut.
Vi kan ödsla kärlek i överflöd,
men ärligt talat så är det inget fel med det.
Vi kan skrika ut "Jag älskar dig" till en främling som vi träffat för en natt sen.
Så gå ut och slösa all din kärlek.
Men ge den aldrig till någon som inte är värd att ge lika mycket tillbaka.
För din kärlek är det finaste du har.
Och när du väl har givit dig själv till någon annan,
är allt så svårt att ta tillbaka."
