Det är nog dags att jag börjar sätta ner foten lite mer nu
Det känns som jag tappat bort mig själv i försöket att vara någon annan. För saken är den att jag påverkas. Precis som alla andra påverkas jag utav mina vänner, min familj, utav han. Men jag har kommit till den punkten då jag inte vill påverkas längre. Jag vill våga gå min egen väg, våga vara mig själv. Även om jag varit mig själv på det bästa sätt jag kunnat så har min givmilda sida tagit över ännu en gång. Jag har gjort saker jag inte velat och sagt saker jag inte menat. Tanken är väl att man ska lära sig av sina misstag, eller hur? Så därför, efter ca 5 års tid har jag lärt mig att jag inte måste gilla alla och att jag definitivt inte måste göra allting för alla. Jag måste lära mig att göra saker för andra för att jag vill, inte för att jag känner mig tvingad. Inte heller för att den ska tycka om mig eller jag måste bevisa någonting. Jag måste helt enkelt våga sätta stop för när jag väl inte vill något mer.
